Mycket pa kort tid

Konstigt ar det att tva dygn pa resande fot kan kannas som att de ger mer bestaende intryck an de 7 mander som jag varit i Sverige...

RESAN Du kan hoppa over USA och bara lasa om Nicaragua?
Vi flog BA till Miami - jag drack sa manga gratis ol jag hann med innan jag somnade, Linda sag pa film - for att overnatta innan vidare resa till Managua, Nicaragua. Det var forsta gangen for nagon av oss som vi lamnade en flygplats i USA. Vi hade en reservation pa ett billigt hotell nara flygplatsen... men eftersom klockan bara var 6 pa kvallen tyckte vi att vi borde hinna gora Miami lite grann, trots att vi packat och stadat ur lagenheten i flera dar, rest over Atlanten och skulle flyga tidigt dan darpa.

Taxi tur och retur till Miami Beach skulle kosta 60 dollar och buss var sjukt krangligt, sa vi nappade pa en deal som hotellreceptionisten tipasade om. Om vi kakade middag pa en viss Italiensk restaurang pa South Beach, skulle vi bli hamtade och tillbaka skjutsade nar vi ville... Lite Ugglor i Mossen och nagra begravda hundar anade vi val, men vaffan, i morgon skulle vi vara i Nica och ingen av oss hade varit i USA forut. Att spendera den tiden i hotell poolen med grumligt vatten och med Boeing 747or danande strax ovanfor huvudet kandes inte sa kul. Miami har ju en hel del myter att leva upp till. Vi bokade dealen och nynnade vidare på gamla Gloria Estefan hits medan vi vantade pa bilen som skulle hamta oss.

En gigantisk vit Limousine glider upp. Linda vill inte tro att det ar var "ride", men det ar det.Vi glider genom Miami, i rosa glittrande belysning pa vit skinnkladsel, till tonerna av karbibisk, rytmsik smormusik.

Priserna pa restaurangmenyn var ratt human, maten ok men det fanns ju saklart nagra hakar. Paslag av skatt och service dubblade notan i slutandan... trots allt tror jag att taxi t.o.r inklusive en varsin Burger King meny hade kostad samma.

Restaurangen hade ett ratt risigt lage och vi tyckte till en borjan inte riktigt att vara forestallningar om Miami besannades, trots Limosinen.

Men sa knatade vi ner till sjalva South Beach. Och allt bekraftades. Ett myller av alla slags manniskor var ute och festade denna mandagkvall. Hip Hop-gangen trangdes med overviktiga amerikanska pensionarer och europeiska turister bland de tatt liggande uteserveringarna, danshaken och sportbarerna. Flyers stacks i vara hander, halvnakna killar och tjejer dansade till Reggaeton i entreerna till stallen som hade scener dar valtranade killar i bar overkropp showade med tjejer i korta kjolar. Matratter i plast stod utstallda framfor restauranger for att locka kunder. Plasthummrar sa langt ogat kunde na... Oj, vad mycket jag skrivit och anda har jag inte kommit fram till Nicaragua annu.

Vi tog helt sonika Limosinen hem till Hotel Red Roof In. Sov gott och at sedan frukost bestaenda av munkar, muffins och blaskigt kaffe. Skont var det dock att lamna Nordamerika for Central...

NICARAGUA
All packning hade till var forvaning kommit fram anda till Managua. Daniel - den nuvarande koordinatoren - motte upp oss pa flygplatsen... Vi slungades snabbt in i den Nicaraguanska byrakratin. Runt och registrerade att vi var i landet. Ambassader, myndigheter, stamplar, banker, stamplar, aka och kopiera dokument, fler stamplar, massor av foton, stamplar... moten med andra bistandsarbetare, diskussioner om hur det kommer att ga i valet med taxichaufforer. Daniel gav oss en otrolig introduktion till allt. Tipsade, kollade laget...

En av de vi traffade var en journalist som heter Sara som har skrivit om anvandningen av Dow Chemicals produkt Nemagon pa bla. Doles bananplantager som resulterat i att tiotusentals personer blivit sterila, fatt missbildade barn och ett otal andra sjukdomar... Jag och Linda har intresserat oss mycket for det har tidigare och har gjort intervjer forut dar vi pratat om detta. Jag bestamde mig att vanta en dag med att aka till Estelí dar vi ska bo.

Linda hade lite fler myndigheter att traffa pa formiddagen innan hon akte till Estelí. Jag klev upp tidigt och akte med Sara for att traffa och filma intervjer med offer for Nemagonet.

Grejjen med Nemagon ar att Dole fortsatte att anvanda det sedan det hade upptackts vara farligt och orsaka sterilitet. Det forbjhods i USA men fortsatte att anvandas i Nicaragua, Costa rica, Venezuela, pa Hawaii, Elfenbeskusten och i Indonesien. I Nicaragua har en domstol domt Dole till att betala skadestand, det har de saklart inte betalat ut. Processen fortsatter, ett av varldens storsta foretag mot fattiga, invalidiserade bananarbetare som om de fortfarande kan arbeta tjanar en dollar om dagen... Alltsa en historia som maste uppmarksammas.

Forst traffade vi en man (jag har alla namn uppskrivna men ar guldfisk nu) som knappt kunde andas, hade kronisk huvudvark, forstorda ogon och inte kunde fa nagra barn... Han bodde i ett hus med plattak och vaggar av svarta sopsackar. Otroligt starka kanslor bubblar upp i kroppen vid ett sant mote tva dygn efter att man suttit pa Ljunggrens och druckit drinkar. Kandes obehaglig att vara dar och filma hans misar trots att man ju gjorde det med goda intentioner...

Hettan var otrolig. 40 celcisus och damm overallt.

Vi akte sedan och halsade pa Roberto, som ar en totalt deformerad pojke pa tretton ar. Hans foraldrar jobbade i femton ar pa bananplantagen. De fick tre missbildade barn. Roberto ar den enda som overlevt. Han ar den charmigaste och gladaste pojken jag nagonsin traffat. Ett helt fantastiskt mote, man paverkades att bli alldeles lycklig och fly forbannad pa en och samma gang. Pappan jobbar fortfarande pa bananplantage, de har rad med bonor och ris, men inte nagot annat. Drommen ar att kunna fa ihop till en elektrisk rullstol. Robertito sjalv drommer om att bli Advokat sa att han kan kampa for rattvisa!

Nar vi anda var i omradet passade vi ocksa pa att smyga in pa ett bananplantage. Filmade lite, sag en stor orm och gav oss hastigt ivag nar en arbetare sa att vakterna var pa gang... En bit bort stannade vi igen for att plata en vy med banantrad framfor tva vulkaner. Da blev Sara biten eller stucken i foten av nagot. En liten droppe blod var allt som syntes men foten borjade domna bort. Med ormen farsk i minnet bestamde vi oss for att ta det sakra fore det osakra. Det sista motet, med en kvinna som misst sin man och sitt pigmentet, fick skjutas pa framtiden och vi fick leta efter en doktor. Doktorn konstaterade stabbt att det var en skorpion som stuckit sara och att vanlig allergimedicin, typ Clarityn, skulle racka.

Det var hog tid att ta sig tillbaka mot Managua eftersom var bil inte hade nagra lysen. Nu borjade ljuset bli vackert, det var nu jag skulle ha fotat, kontrasterna pa dagen gjor det omojligt att fa bra bilder. Trafiken i Nicaragua ar galnare an det mesta. Cyklar, kossor, hastar, demonstrationstag, sovande poliser (speed bumps), tokiga lastbilschaffisar som kor om i vilka kron och krokar som helst gor det mer spannanade att aka bil har an vad som kanns helt ok.

En sak som ocksa kanns bra ar att Nicaragua ar relativt tryggt. I Managua kan man faktiskt befinna sig utomhus pa kvallen och man kan ga omkring i staden bara man haller sig bort fran vissa kvarter. Jamfort med Guatemala City kanns det valdigt lugnt, skilda varldar. Dock ser man fler gatubarn, prostituerade smaflickor och sadant som gjor sa ont i hela kroppen att se... Alla intryck det har forsta dygnet har gjort mig yr. Lite solsting har jag nog ocksa!!! Linda ar i full gang med jobbet, har moten hela tiden. Jag ska forsoka hitta en spanskakurs i morgon... oj vad langt jag skrev. Duktigt om du orkat lasa allt! Bilder snart!

Foressten, Real Estelí - mitt nya hemmalag - ar tydligen Nicaraguas basta fotbollslag. Precis som DIF ar Sveriges.