El Salto de Estanzuela och Popoyo

Då var det dax för mig att börja blogga. Hittills har Johan fått hålla ställningarna och rapportera från landet som ligger medieskugga. Nu finns det inga ursäkter längre, vi har internet hemma. Förutom när det är strömavbrott förstås och det händer ju inte helt sällan. Jag och Linda i Italien hade precis lyckats tajma in varandra på skype när strömmen gick idag. Man kan inte göra nåt annat heller, för man är utan både vatten och el. Hade tänkt ta tag i tvätten annars, vi tvättar allt för hand här - det ni. Det är lakanen som är jobbigast...

Har jag verkligen varit här i ett halvår snart, det är inte klokt. Nu har jag börjat komma in i jobbet och efter att ha lämnat in verksamhetsplaner, årsansökningar och halvårsrapporter kan man börja jobba med årets aktiviteter men det blir samtidigt fokus på femårsplanen för programmet för barns och ungdomars rättigheter. Ja, nog om jobbet, även om jag skulle kunna skriva mycket mer om det.

I söndags var vi vid ett vattenfall nära Estelí med Diana och hennes barn. Jag träffade Diana när hon skulle visa mig en hundvalp, hon städar hos en veterinär jag varit hos för att leta valp (mer om det sen). Där tjänar hon inte nog för att försörja sig även att hon jobbar heltid, 6 dagar i veckan. Hon bor i ett skjul med sina barn... Man blir så arg när man ser hur folk utnyttjas här, speciellt kvinnorna. Diana och barnen är så söta och snälla. De var oroliga över att jag skulle känna mig ensam nu när Johan har åkt till Sverige, så de kommer över i morgon. Vi ska laga riktig nica mat tillsammans.

Vattenfallet var otroligt vackert som ni ser på bilden. Det var meningen att vi skulle knata fram och tillbaka men vi får skylla på barnen att vi tog taxi dit och åkte på bilflak hem. Taxi åker man ju överallt här men det är första gången jag åker bilflak, kanske för att jag är säkerhetsansvarig och ska avråda från sånt... Det var superhärligt att sitta där och se det vackra landskapet susa förbi!


Vi var vid Popoyo nyss jag och Johan, en strand som ligger ovanför San Juan del Sur på Stilla havskusten. Livet gick tillbaka till de basala behoven; sova, äta och surfa... det sista är Johans ord som ni kanske förstår men under semestern var jag nästan benägen att hålla med. Det är kul att surfa! Sen att det är svårt är en annan sak, men det går framåt och det är otroligt bra träning ska tilläggas. Nån gång hamnade jag på ett strömt ställe och samtidigt kom ett stort set (ett antal stora vågor i följd) och jag fick panik och paddlade mot stranden och strömmen vilket naturligtvis är fel håll. Jag tog mig in efter en stund och då var jag så slut att jag bara la mig på stranden och stensomnade! Sista dagen var jag redo att ta mig ut i line upen (där man positionerar sig för att ta riktiga vågor) . Det är skönt att ligga där och inte innanför i vitvattnet och få stryk av vågorna hela tiden. Johan, som så gärna vill att jag ska älska surf, var nöjd men borde kanske inte ha talat om för mig att han tyckte att han såg en fena. Det blev ett ganska kort besök där ute. Visst är det kul med surfhistorier... man måste ju dra några om hur farligt det är.

Den enda tub jag har varit i är den på bilden tyvärr, men däremot har jag paddlat mycket. Jag vet, det här börjar likna en surfblog, som om det inte var det innan. I fortsättningen blir mina inlägg mindre surfinriktade, men jag kanske skulle lägga ut en ordlista för surfuttryck ;-).

Jo jag kollade på hundvalp. Jag är på jakt efter en hund förstår ni. Jag drömmer om en liten söt chokladbrun labradorvalp dag och natt. Och snart så... Återkommer med mer info men kan säga att jag gjorde en mycket intressant bekanskap med en person som ska föda upp blindhundar och behöver värdfamiljer. Om inte det blir av så köper jag en helt enkelt, även om det säkert kommer stå mig dyrt vid hemfärden. Någon sa att det kunde kosta runt femtio papp att ta hem en hund, får kolla upp det innan jag slår till.

Här i Nica kretsar det mesta om valet precis som i Sverige. Här överskuggas det också av smutskastning och prat om kandidaterna istället för de viktiga frågorna. Den kandidat som var intressantast dog för ett par månader sen, Herty Lewites, som bröt sig ur FSNL och tyckte att sandinisterna blivit en del av etablissemanget. Jag har gjort min medborgerliga plikt och var i Managua på ambassaden och röstade förra helgen. Har ni kollat sju partier-serien på SVT förresten, de ligger på sajten. De är intressanta, lite tråkigt att de är utan musik pga upphovsrätten bara.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2222&lid=Dokument_inifran

Kommer till Sverige i oktober förresten och vill gärna träffa alla!