El mejor viaje

Fick inspiration fran de otroligt avancerade reklambudskapen har, som "el mejor jugo de naranja". Men titeln baseras nog annu mer pa att det just ar en av de basta resorna vi gjort! Vi ar nu valbehallna pa Costa Ricansk mark! Inte for att det kandes sa otryggt i Guatemala, vi hade ett gang "livvakter" runt oss hela tiden. Nar vi spelade in pa Quevedos mordplats, som vara i ett lite mer rufft omrade, hade vi ett tiotal personer runt oss. Ett foto taget under inspelningstillfallet ser ni nedan. Personerna i bild ar inte de som vaktade oss, utan nyfikna guatemaltecos.

Nagon gang utmanade vi odet lite mer och gjorde en intervju vid Juans bil medan det skymde allt mer och ett och annat killgang gled forbi. Efter att vi hort sa mycket om maras som verkar vara helt galna och kapabla till vad som helst (som vi aven fatt reda pa blir hyrda av foretag for att hota fackligt aktiva) sa blev vi ratt skraja nar det gled forbi ett gang killar. Jag som gjorde intervjun kunde ju inte se mig omkring sa mycket och hoppade till ratt bra nar det smallde till brevid nar en bil korde over en colaburk... Men vi klarade oss som sagt valbehallna. Juan och David som var med oss overallt hela veckan hade koll. Vi akte runt i Juans grona honda med helt morka rutor sa utifran sag vi sjalva nog ratt hotfulla ut. Under en bilfard hittade vi en kula i bilen sa vi kanske hade mer beskydd an vi anade...

Det farligaste var istallet trafiken. Tva ganger var det nara att smalla och en av dem tankte att det var kort. Vi var haret fran att frontalkrocka med en bil som kom in pa var sida av vagen! Hade gele i knana efterat.

Annars var det en helt fantastiskt intressant, larorik men ocksa kravande vecka! Och vi larde kanna de mest intressanta och givmilda manniskor vi nagonsin traffat. Att det kan vara sa mycket vald i guatemala kan man inte forsta nar alla ar sa omtanksamma. David och Juan gjorde allt fran att kontakta alla manniskor, skjutsa oss dit vi ville och guida oss runt i stan. De jobbar for Festras som stodjer ovriga fackforeningar i landet. De hjalpte oss att fa kontakt med de modiga kvinnorna som jobbar for Maquilas (textil) och som utnyttjas maximalt av de koreanska agarna. De blir mordhotade och ranade men fortsatter anda att kampa for rattvisa villkor. Under ett mote hangde varldens sotaste lilla flicka vid oss och nar man efterat fick reda pa att hennes familj ranats i hemmet av Mara 18, det varsta ganget i Guatemala (man maste ta 18 sekunders misshandel av 18 andra medlemmar som intradesprov) som slagit flickan ocksa blev man utom sig av raseri!!!

En av Maquilas kvinnorna forsokte ga till domstol mot sina arbetsgivare som blivit sparkad for att hon var for gammal (man blir det vid 30). Henne traffade vi och filmade pa trappan till domstols byggnaden. Hon hade saklart blivit helt overkord av foretagets advokater. Nu ar hon dessutom svartlistad och har i stort sett inga mojligheter att fa ett jobb igen.

Det finns manga hemska och heroiska berattelser vi har traffat pa. Men ni far vanta tills filmen har premiar...

Vi har som sagt haft ett tajt schema och lordagen innan avresa fran Guatemala lyckades jag fa tag pa fd nobels fredspristagaren Rigoberta Menchu som kampar for urbefolkningens rattigheter. Vi pressade in henne pa morgonen sista dagen innan vi tog planet vid halv ett. Man kan inte saga att vi inte utnyttjade tiden maximalt.