fredag, september 29, 2006

Amerikanska skolbussar, eldflugor, gungstolar och revolutionsromatik

Telica ligger precis innan León och är inte så långt från Estelí, mätt i kilometer... Men med tanke på vägen och att man sitter i en avdankad amerikansk skolbuss med säten avsedda för skolbarn känns det lååångt. Tog expresson, direktbussen, dit på två timmar men på hemvägen kändes det som jag tillryggalade dubbla sträckan i en ruteado (de amerikanskaskolbussarna). Dessutom fick jag på ditvägen se härliga 80-tals videos med Chicago, A-Ha - "Take on me" och de toppade med Europe - "The final countdown" (vilken hårman, to die for). Utanför mitt hus spelar de Bon Jovi non stop, det känns som man förflyttats tillbaka i tiden ibland. Men sen har vi ju reggeatonen som snabbt för en tillbaka till 2000-talet.

Telica är en liten by som är omringad av tre vulkaner, det är fantastiskt vacker! I jämförelse är Estelí en storstad med restauranger och affärer i överflöd. Vi ska inte klaga på att vårt urval begränsas till en kinarestaurang (med utsökt mat, äter där minst någon gång i veckan) och en italiensk restaurang utöver alla nicaraguanska, kubanska och mexikanska ställen förstås. I Telica finns det kanske tre matställen totalt och stället där vi åt var hemma i någons hus. De hade mycket god gallo pinto (ris och bönor ihopblandat)!

Under morgonen var jag med Annika, som praktiserar på vår Svalorna, på en lågstadieskola. Hon hade samtalsgrupper med barnen men vi hade händerna fulla med resten av barnen som var nyfikna på vad två chelas (vitingar) gjorde på skolan. Jag kan förstå om läraren blir hes och får tinnitus, klassen som vi besökte bestod av 54 elever på en lärarinna! Man skulle kunna tro att det var lärarbrist i landet, men nej nej, det finns inga pengar till att anställa lärare. Och det finns inga pengar till att betala lärarna löner som går att leva på. Nicaragua är det land, efter Haiti, i Latinamerika som spenderar minst på utbildning. Man kan känna ett lätt äckel när man hör att IMF fryser inne utbetalningar till Nicaragua pga att man spenderat för mycket på skola och sjukvård...

Kvällen spenderades i mörkret med familjen Annika bor hos. Union Fenosa (elbolaget, läs tidigare inlägg) har inte skärpt sig ännu, men i Estelí har vi faktiskt klarat oss i nästan två veckor nu (ta i trä, ta i trä). Fast hade det inte varit för strömavbrottet hade jag inte fått se ljusspelet, helt plötsligt blinkade det överallt i mörkret av eldflugor. Det blev gallo pinto till middag och sen tog vi ut gungstolarna och satt i mörkret och pratade. Jag älskar att sitta i en gungstol ute på gatan och kolla på folk och prata. Gungstol inger ett otroligt lugn, måste skaffa det till lägenheten hemma. Kan hända att det inte blir samma sak instängd i en lägenhet i Stockholm. Jag får sätta ut den på gatan helt enkelt, vi har ju sommar några månader om året i alla fall. Det som störde friden var att dottern kom hem från ett möte, hon är troende katolik, och ville dela ut flygblad med budskapet "abort är mord". Katolska kyrkan har ett hårt grepp om nicaragua...

Photo from nicaliving.com
Helgen blir fullspäckad. Hela svalgänget ska på kurs på lördag, vi ska vara valobservatörer i november. Många är rädda för valet och ska hålla sig hemma under den perioden och våra samarbetsorganisationer har inga aktiviteter under flera veckor kring valet. Jag tror inte att det är någon fara, men man får väl hålla koll på hur det utvecklar sig. Urs, har inte kommit över valutgången i Sverige... Sen blir det konsert på Rincon Legal, "the place to be" om man är svag för revolutionsromantik. Hela stället är fyllt med foton på gamla revolutionshjältar, vapen och handgranater, det känns tryggt...Där ska "Guaredabarranco" spela revolutionssånger på lördag. Förra helgen var vi på gratiskonsert på ett event som ordnades för att få ungdomar att rösta i valet. Sångaren i bandet är naturligtvis släkt med Luis Mejía Godoy vars släkt i stort sett har monopol på musiken här. De har rockband, popband, you name it - the play it. Luis Mejía Godoy är mannen som grundade musikimperiet och skrev tillsammans med sin bror nästan alla revolutionslåtar under början av 80-talet. Bandet vi såg förra helgen var riktigt bra, "Perrozompopo", om någon skulle va nyfiken på nica musik.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

A darling... vad tråkigt att jag inte är där nu! Men snart är du hemma. Då ska vi baila!!! / J

fredag, 29 september, 2006  
Anonymous Carro said...

Oj oj oj Linda! Det är din och Josefins blogg från Australien som håller mig helt trollbunden nu. Som jag önskar att jag fick vara med!!! Och jag måste tillstå, nog för att jag har en allmän abstinens efter mina vänner, att jag saknar dig otroligt mycket och längtar ihjäl mig efter att du kommer hem till sthlm. Vilket ju var så oväntat för mig!! Sen måste jag ju dock erkänna att svenska valutgången är det bästa som hänt på länge enligt min åsikt. Men det kan vi diskutera när du kommer hem!Stor kram Carro

fredag, 29 september, 2006  
Anonymous Anonym said...

Kul att du tycker om läsningen. Jag är trogen läsare av din blog. Roligt att hänga med i alla händelser och vardagsproblem. Ska bli sjukt kul att ses! Vi får ta och köpa några flaskor vin och ta en diskussion om valutgången när jag är hemma. Ses snart! Kramar!

fredag, 29 september, 2006  

Skicka en kommentar |

« Home

Powered by Blogger Weblog Trackback by HaloScan.com