Que se vaya Unión Fenosa!

Jag och mina grannar jublade precis, ja hela stan jublade. Ni vet en sån där kollektiv glädje som man kan känna på fotbollsmatcher och man får stårpäls (konstigt att jag refererar till fotbollsmatcher kan man tycka). Efter att ha suttit i totalt mörker två kvällar i rad och efter att strömmen gick efter en åsksmäll ikväll kunde man inte annat än skrika rakt ut av lättnad när den kom tillbaka. Det görs ständiga besparingar och strömmen går titt som tätt så alla är mäkta trötta på Unión Fenosa, det spanska bolaget. Nicaragua befinner sig i en energikris, synd att man inte har börjat utnyttja möjligheterna som finns i vulkanernas land... Sen har vi det politiska spelet och valet som närmar sig och då stiger välgöraren Chavez in och erbjuder billig olja till de borgmästare som sympatiserar med Daniel Ortega (sandinistledaren och presidentkandidat). Fast sen kom de på att de inte har någonstans att förvara oljan. Vi får väl se, bara de löser det så att jag inte behöver sitta i mörker en kväll till. Första kvällen var OK. Det kan vara mysigt att sitta och läsa en bok med pannlampa, men en andra kväll och en tredje...njaa.

Estelí är ju muralmålningarnas stad, fast här är lite klotter... "Que se vaya Unión Fenosa betyder ung. "ut med Unión Fenosa", men här något felstavat.


Åskvädret som drog förbi innan var inte dåligt. I år har det varit relativt lugnt på den fronten. De har bara kommit till F som i Florence i namngivningen på stormar och orkaner. Förra året hade bokstäverna i alfabetet tagit slut vid det här laget. Jag som annars brukar vara väldigt nöjd med att vi har öppet i taket upp mot himlen i mitten av huset. Men jag blev lagom nöjd när jag precis undslapp ett regn som heter duga och det visade sig att det inte regnade bara nedåt utan åt alla håll och kanter inne i huset. Nu förstår jag varför de som bodde här innan hade TV:n i ett av rummen och inte ute i vardagsrummet/uterummet. Jag är vanligtvis inte rädd för åskan men den blixten som slog ner och smällen efter, plus att strömmen gick och allt blev mörkt, liknade en scen ur en skräckfilm. Jag som annars kunde vara mörkrädd i en liten etta hemma i Stockholm är nu själv i ett stort hus och som ibland är i totalt mörker. Men nu sitter jag här i det härliga skenet av ett lysrör och en datorskärm...

Torsdag och fredag är det ledigt här så jag och Sara ska åka till León och träffa upp Annika som är praktikant hos oss. Det ligger nära kusten så det kanske blir lite surfing också, även om det inte ska vara så bra där och är rätt strömt. Det gäller att hålla sig bort från fulspriten bara. Nyligen dog 27 personer och ett hundratal ligger på sjukhus i León efter att ha druckit hembränt med metanol i. Det enda man kan erbjuda är mer sprit... fast finsprit, Flor de Caña, som fungerar som motgift vid metanolförgiftning.

Jag ska bara nämna att soppan vi lagade i söndags blev otroligt god (för er som läst mitt förra inlägg eller kommer läsa det och är nyfikna), men det var helt Dianas förtjänst. Sen åt vi äpplen till efterrätt till barnens förtjusning, som för dem är lika exotiskt och gott som mangon här för mig.