Amerikanska skolbussar, eldflugor, gungstolar och revolutionsromatik

Telica ligger precis innan León och är inte så långt från Estelí, mätt i kilometer... Men med tanke på vägen och att man sitter i en avdankad amerikansk skolbuss med säten avsedda för skolbarn känns det lååångt. Tog expresson, direktbussen, dit på två timmar men på hemvägen kändes det som jag tillryggalade dubbla sträckan i en ruteado (de amerikanskaskolbussarna). Dessutom fick jag på ditvägen se härliga 80-tals videos med Chicago, A-Ha - "Take on me" och de toppade med Europe - "The final countdown" (vilken hårman, to die for). Utanför mitt hus spelar de Bon Jovi non stop, det känns som man förflyttats tillbaka i tiden ibland. Men sen har vi ju reggeatonen som snabbt för en tillbaka till 2000-talet.

Telica är en liten by som är omringad av tre vulkaner, det är fantastiskt vacker! I jämförelse är Estelí en storstad med restauranger och affärer i överflöd. Vi ska inte klaga på att vårt urval begränsas till en kinarestaurang (med utsökt mat, äter där minst någon gång i veckan) och en italiensk restaurang utöver alla nicaraguanska, kubanska och mexikanska ställen förstås. I Telica finns det kanske tre matställen totalt och stället där vi åt var hemma i någons hus. De hade mycket god gallo pinto (ris och bönor ihopblandat)!

Under morgonen var jag med Annika, som praktiserar på vår Svalorna, på en lågstadieskola. Hon hade samtalsgrupper med barnen men vi hade händerna fulla med resten av barnen som var nyfikna på vad två chelas (vitingar) gjorde på skolan. Jag kan förstå om läraren blir hes och får tinnitus, klassen som vi besökte bestod av 54 elever på en lärarinna! Man skulle kunna tro att det var lärarbrist i landet, men nej nej, det finns inga pengar till att anställa lärare. Och det finns inga pengar till att betala lärarna löner som går att leva på. Nicaragua är det land, efter Haiti, i Latinamerika som spenderar minst på utbildning. Man kan känna ett lätt äckel när man hör att IMF fryser inne utbetalningar till Nicaragua pga att man spenderat för mycket på skola och sjukvård...

Kvällen spenderades i mörkret med familjen Annika bor hos. Union Fenosa (elbolaget, läs tidigare inlägg) har inte skärpt sig ännu, men i Estelí har vi faktiskt klarat oss i nästan två veckor nu (ta i trä, ta i trä). Fast hade det inte varit för strömavbrottet hade jag inte fått se ljusspelet, helt plötsligt blinkade det överallt i mörkret av eldflugor. Det blev gallo pinto till middag och sen tog vi ut gungstolarna och satt i mörkret och pratade. Jag älskar att sitta i en gungstol ute på gatan och kolla på folk och prata. Gungstol inger ett otroligt lugn, måste skaffa det till lägenheten hemma. Kan hända att det inte blir samma sak instängd i en lägenhet i Stockholm. Jag får sätta ut den på gatan helt enkelt, vi har ju sommar några månader om året i alla fall. Det som störde friden var att dottern kom hem från ett möte, hon är troende katolik, och ville dela ut flygblad med budskapet "abort är mord". Katolska kyrkan har ett hårt grepp om nicaragua...

Helgen blir fullspäckad. Hela svalgänget ska på kurs på lördag, vi ska vara valobservatörer i november. Många är rädda för valet och ska hålla sig hemma under den perioden och våra samarbetsorganisationer har inga aktiviteter under flera veckor kring valet. Jag tror inte att det är någon fara, men man får väl hålla koll på hur det utvecklar sig. Urs, har inte kommit över valutgången i Sverige... Sen blir det konsert på Rincon Legal, "the place to be" om man är svag för revolutionsromantik. Hela stället är fyllt med foton på gamla revolutionshjältar, vapen och handgranater, det känns tryggt...Där ska "Guaredabarranco" spela revolutionssånger på lördag. Förra helgen var vi på gratiskonsert på ett event som ordnades för att få ungdomar att rösta i valet. Sångaren i bandet är naturligtvis släkt med Luis Mejía Godoy vars släkt i stort sett har monopol på musiken här. De har rockband, popband, you name it - the play it. Luis Mejía Godoy är mannen som grundade musikimperiet och skrev tillsammans med sin bror nästan alla revolutionslåtar under början av 80-talet. Bandet vi såg förra helgen var riktigt bra, "Perrozompopo", om någon skulle va nyfiken på nica musik.

Puerto Escondido - Wall

"Almost looks to be in free-fall here, but he made it. This might be my favorite from the day."

En bild jag bara ville visa från Playa Zicatela. Gå in på Flickr och kolla fler surfbilder från Mexico.

Que se vaya Unión Fenosa!

Jag och mina grannar jublade precis, ja hela stan jublade. Ni vet en sån där kollektiv glädje som man kan känna på fotbollsmatcher och man får stårpäls (konstigt att jag refererar till fotbollsmatcher kan man tycka). Efter att ha suttit i totalt mörker två kvällar i rad och efter att strömmen gick efter en åsksmäll ikväll kunde man inte annat än skrika rakt ut av lättnad när den kom tillbaka. Det görs ständiga besparingar och strömmen går titt som tätt så alla är mäkta trötta på Unión Fenosa, det spanska bolaget. Nicaragua befinner sig i en energikris, synd att man inte har börjat utnyttja möjligheterna som finns i vulkanernas land... Sen har vi det politiska spelet och valet som närmar sig och då stiger välgöraren Chavez in och erbjuder billig olja till de borgmästare som sympatiserar med Daniel Ortega (sandinistledaren och presidentkandidat). Fast sen kom de på att de inte har någonstans att förvara oljan. Vi får väl se, bara de löser det så att jag inte behöver sitta i mörker en kväll till. Första kvällen var OK. Det kan vara mysigt att sitta och läsa en bok med pannlampa, men en andra kväll och en tredje...njaa.

Estelí är ju muralmålningarnas stad, fast här är lite klotter... "Que se vaya Unión Fenosa betyder ung. "ut med Unión Fenosa", men här något felstavat.


Åskvädret som drog förbi innan var inte dåligt. I år har det varit relativt lugnt på den fronten. De har bara kommit till F som i Florence i namngivningen på stormar och orkaner. Förra året hade bokstäverna i alfabetet tagit slut vid det här laget. Jag som annars brukar vara väldigt nöjd med att vi har öppet i taket upp mot himlen i mitten av huset. Men jag blev lagom nöjd när jag precis undslapp ett regn som heter duga och det visade sig att det inte regnade bara nedåt utan åt alla håll och kanter inne i huset. Nu förstår jag varför de som bodde här innan hade TV:n i ett av rummen och inte ute i vardagsrummet/uterummet. Jag är vanligtvis inte rädd för åskan men den blixten som slog ner och smällen efter, plus att strömmen gick och allt blev mörkt, liknade en scen ur en skräckfilm. Jag som annars kunde vara mörkrädd i en liten etta hemma i Stockholm är nu själv i ett stort hus och som ibland är i totalt mörker. Men nu sitter jag här i det härliga skenet av ett lysrör och en datorskärm...

Torsdag och fredag är det ledigt här så jag och Sara ska åka till León och träffa upp Annika som är praktikant hos oss. Det ligger nära kusten så det kanske blir lite surfing också, även om det inte ska vara så bra där och är rätt strömt. Det gäller att hålla sig bort från fulspriten bara. Nyligen dog 27 personer och ett hundratal ligger på sjukhus i León efter att ha druckit hembränt med metanol i. Det enda man kan erbjuda är mer sprit... fast finsprit, Flor de Caña, som fungerar som motgift vid metanolförgiftning.

Jag ska bara nämna att soppan vi lagade i söndags blev otroligt god (för er som läst mitt förra inlägg eller kommer läsa det och är nyfikna), men det var helt Dianas förtjänst. Sen åt vi äpplen till efterrätt till barnens förtjusning, som för dem är lika exotiskt och gott som mangon här för mig.

El Salto de Estanzuela och Popoyo

Då var det dax för mig att börja blogga. Hittills har Johan fått hålla ställningarna och rapportera från landet som ligger medieskugga. Nu finns det inga ursäkter längre, vi har internet hemma. Förutom när det är strömavbrott förstås och det händer ju inte helt sällan. Jag och Linda i Italien hade precis lyckats tajma in varandra på skype när strömmen gick idag. Man kan inte göra nåt annat heller, för man är utan både vatten och el. Hade tänkt ta tag i tvätten annars, vi tvättar allt för hand här - det ni. Det är lakanen som är jobbigast...

Har jag verkligen varit här i ett halvår snart, det är inte klokt. Nu har jag börjat komma in i jobbet och efter att ha lämnat in verksamhetsplaner, årsansökningar och halvårsrapporter kan man börja jobba med årets aktiviteter men det blir samtidigt fokus på femårsplanen för programmet för barns och ungdomars rättigheter. Ja, nog om jobbet, även om jag skulle kunna skriva mycket mer om det.

I söndags var vi vid ett vattenfall nära Estelí med Diana och hennes barn. Jag träffade Diana när hon skulle visa mig en hundvalp, hon städar hos en veterinär jag varit hos för att leta valp (mer om det sen). Där tjänar hon inte nog för att försörja sig även att hon jobbar heltid, 6 dagar i veckan. Hon bor i ett skjul med sina barn... Man blir så arg när man ser hur folk utnyttjas här, speciellt kvinnorna. Diana och barnen är så söta och snälla. De var oroliga över att jag skulle känna mig ensam nu när Johan har åkt till Sverige, så de kommer över i morgon. Vi ska laga riktig nica mat tillsammans.

Vattenfallet var otroligt vackert som ni ser på bilden. Det var meningen att vi skulle knata fram och tillbaka men vi får skylla på barnen att vi tog taxi dit och åkte på bilflak hem. Taxi åker man ju överallt här men det är första gången jag åker bilflak, kanske för att jag är säkerhetsansvarig och ska avråda från sånt... Det var superhärligt att sitta där och se det vackra landskapet susa förbi!


Vi var vid Popoyo nyss jag och Johan, en strand som ligger ovanför San Juan del Sur på Stilla havskusten. Livet gick tillbaka till de basala behoven; sova, äta och surfa... det sista är Johans ord som ni kanske förstår men under semestern var jag nästan benägen att hålla med. Det är kul att surfa! Sen att det är svårt är en annan sak, men det går framåt och det är otroligt bra träning ska tilläggas. Nån gång hamnade jag på ett strömt ställe och samtidigt kom ett stort set (ett antal stora vågor i följd) och jag fick panik och paddlade mot stranden och strömmen vilket naturligtvis är fel håll. Jag tog mig in efter en stund och då var jag så slut att jag bara la mig på stranden och stensomnade! Sista dagen var jag redo att ta mig ut i line upen (där man positionerar sig för att ta riktiga vågor) . Det är skönt att ligga där och inte innanför i vitvattnet och få stryk av vågorna hela tiden. Johan, som så gärna vill att jag ska älska surf, var nöjd men borde kanske inte ha talat om för mig att han tyckte att han såg en fena. Det blev ett ganska kort besök där ute. Visst är det kul med surfhistorier... man måste ju dra några om hur farligt det är.

Den enda tub jag har varit i är den på bilden tyvärr, men däremot har jag paddlat mycket. Jag vet, det här börjar likna en surfblog, som om det inte var det innan. I fortsättningen blir mina inlägg mindre surfinriktade, men jag kanske skulle lägga ut en ordlista för surfuttryck ;-).

Jo jag kollade på hundvalp. Jag är på jakt efter en hund förstår ni. Jag drömmer om en liten söt chokladbrun labradorvalp dag och natt. Och snart så... Återkommer med mer info men kan säga att jag gjorde en mycket intressant bekanskap med en person som ska föda upp blindhundar och behöver värdfamiljer. Om inte det blir av så köper jag en helt enkelt, även om det säkert kommer stå mig dyrt vid hemfärden. Någon sa att det kunde kosta runt femtio papp att ta hem en hund, får kolla upp det innan jag slår till.

Här i Nica kretsar det mesta om valet precis som i Sverige. Här överskuggas det också av smutskastning och prat om kandidaterna istället för de viktiga frågorna. Den kandidat som var intressantast dog för ett par månader sen, Herty Lewites, som bröt sig ur FSNL och tyckte att sandinisterna blivit en del av etablissemanget. Jag har gjort min medborgerliga plikt och var i Managua på ambassaden och röstade förra helgen. Har ni kollat sju partier-serien på SVT förresten, de ligger på sajten. De är intressanta, lite tråkigt att de är utan musik pga upphovsrätten bara.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2222&lid=Dokument_inifran

Kommer till Sverige i oktober förresten och vill gärna träffa alla!

Oldies but Goldies

David's Music Video from "The Office"


The Office - Free Love


Borat Hunting

Fy fan vilken sjuk snubbe!

Salto de La Estanzuela

Ojoj oj vad vi har varit dåliga på att blogga. Men det har hänt så mycket!!! Och jag e tebax i Sverige igen sen två dar. Har lagt upp lite bilder på flickr i alla fall!

Värt att nämna var att vi i helgen äntligen tog oss till vattenfallet som finns hemmavid. Det var suveränt! Lite otäckt när en kvinna som inte kunde simma kom ut på djupt vatten och fick panik... tog ett tag innan man fattade men jag och en Schweizisk kvinna lyckades sen simma dit fort och få upp henne!