De Surfande Wännerna: december 2006

Jul vs. Navidad!

En Julafton med många skepnader och faser! Det började som en vanlig julafton, fixa och dona, baka lussekatter. OK, bakningen kanske något man har avklarat innan och inte står med på själva julafton, men inte jag inte. Hade handlat med Diana någon dag innan och inhandlat genomskinliga påsar med nåt vitt i som såg ut som kokain men som Diana försäkrade mig om var mjöl. Så på julafton kände jag mig som tomtemor och stod och i köket och nynnade på julsånger och såg framför mig hur jagb jöd på gyllengula, svenska lussekatter. Vi hade tom. laddat ner lite traditionella jullåtar dagen innan (fick ner Carola också, men där går gränsen egentligen - står inte ut med hennes blida röst). Johan hade köpt med jäst och saffran så jag tänkte att det kan ju inte gå fel, men jag rörde och rörde men det blev bara en enda sörja. Efter ett smakprov insåg jag att det 15 dl vanliljsocker jag rört i och inte mjöl. Redan där började den svenska traditionella julens stjärna svajja...

Men när Diana och barnen kom blinkade granen och barnen kastade sig framför tv:n för att se tecknat och jag och Diana började pimpla glögg ute i köket. Johan var mannenn i huset och drack öl och fixade lite godis till ungarna. Sen tyckte jag att det inte var bra att spä på machokulturen med att vi kvinnfolk skulle stå i köket och han dricka bärs och satte Johan i arbete i köket. Vi återgick dock till de gamla fina traditionella rollerna när Johan gick och köpte tidningen och kom tillbaka som tomten från norr med julklappar i säcken.

Efter julklappsutdelning lämnade vi vårt försök till en traditionell jul och övergick till något mycket roligare! Ute i Dianas "barrio" var stämningen hög när vi kom och det ven om öronen av smällare och raketer. Barnen blev ännu mer till sig när Johan drog fram kameran och skulle fira av de finaste raketerna. Johan posade med barnen och mitt i det fina kodakögonblicket kommer en "mariposa", smällare som flyger, i deras riktning och man fick hjärtat i halsgropen och hur julen slutade i katastrof. Men den flög emellan dem och den lilla flickan som fotade och alla kunde pusta ut och fortsätta tända smällare och raketer, barn såsom föräldrar. En mamma tyckte att en rolig lek var att se vem som kunde stå närmast smällaren. När vi ätit middag vid halv tolv, var det dags för vild reggeaton på dansgolvet för barn och vuxna. Damn vad svårt det är att gå ner på knä, svänga på rumpan och hålla balansen! Måste träna upp benmusklerna för att klara det där.

Sammanfattningsvis kan jag säga Navidad i Nicaragua är något mer crazy och vinner helt klart framför julbord och tomten. Man får bara vara beredd att ta lite risker och akta sig för smällare och kycklingar (lilla Laysa fick sig ett nyp, alltså jag menar blev biten av en kyckling i huset vi firade i).

Men nu är det slut med julfirandet. Nu drar vi till stranden!

KLICKA FÖR ATT SE STÖRRE!

Título rojo y blanco

Real Estelí - som spelar i rött och vitt - blev igår mästare i Ligan! Efter att förra säsongen fått nöja sig med andraplatsen återställdes med andra ord ordningen! Matchen var väl inte den roligaste man sett. Ett tidigt mål av Estelí i denna returmatch och det faktum att de vunnit med 0-1 i Somoto helgen innan gjorde att de lade sig lite på defensiven.

En kul grej var att Linda och Jag hamnade i Radio. Kommentatorerna var helt galet uppe i varv (ni vet) och de körde i mobiltelefon!!! Och räckte över den till mig och Linda några gånger... snacka om att jag stakade fram ord på Spanska...

Efter att segern var bärgad fixade Diana ner oss på planen... och jag tog en bild på henne med hennes hemliga kärlek; målisen i Real Estelí.

I övrigt var lite vänner från Managua på besök och staden firade 115 års jubileum i helgen. Bland annat med en Hipico, nån slags hästtillställning med fina hästar och sånt.

Mannen med Bootsen var lite orolig att jag fotade för en djurättsorganisation. Bootsen var nämligen äkta! Puma skinn från Nicaragua! Sjuuukt.

Surf såklart!

Poneloya och Las Peñitas är de närmaste stränderna från Estelí. De ligger ungefär en kvarts bil-/taxifärd från Léon som i sin tur tar två timmar att köra/åka buss till. Egentligen är det inte särskilt långt men tar sin tid eftersom vägen har ett välförtjänt dåligt rykte. Fast vad kunde då vara bättre att testa Troopern på än just den vägen?

Léon är en fantastisk stad och i helgen firades Purísima (tror det är Maria Bebådelsedag fast då skulle hon bara varit gravid 3 veckor). Fyrverkerier, människor som tågar genom stan och allt det där...

Surfet här uppe har ingen nytta av Nicaraguas "Lake Effect" och kan därmed blåsa sönder rätt mycket. Hade också läst beskrivningar av Poneloya som "Mediocre Beach Break" och "You have to be desperate. Really!". Dessutom sägs det att det kanppt ska gå att bada där för att det är så strömt. Med andra ord hade vi inte så höga förväntningar!

Till min förvåning (Linda hade varit där förut) visade sig Las Peñitas (som jag aldrig hört talas om i surfsammanhang) vara supermysigt och vågorna helt OK! På morgonen riktigt glasigt dessutom... Vi åt gott och plockade lite vågor och promenerade längs stranden... En riktigt, riktigt rolig överraskning... hit blir det fler resor!

Kolla in på Google Maps

Laysa...

... heter vår hund! Det är Joissell, Dianas dotter, som har döpte henne. Jag tycker namnet passar och älskar stavningen på namn här... Edgar har döpt en av valparna till Daddy Jankee ("Me gusta la gasolina").

Johan landade för två dygn sen och på den tiden har vi hunnit skaffa hund och bil. Bra jobbat, eller hur?! Direkt vid ankomst till Estelí åkte vi till Diana och kollade på valparna som hennes Chocolate fick för en månad sen. Jag har hängt där rätt mycket under de senaste veckorna och sett de små liven utvecklas från små knyten utan varken syn eller hörsel till små bollar som skuttar omkring och gnyr. Jag fastnade direkt för den enda tiken i kullen som är minst och svart med vita tecken. Inte förrän i förrgår erkände jag för mig själv att jag inte skulle kunna motstå denna näpna varelse. Diana har egentligen lovat bort den till en granne. När jag hörde att denna granne egentligen inte tycker om hundar och misskötte sin förra hund att den dog av undernäring, så kände jag att jag bara måste ta lilla Laysa under mina vingar.

De fem små valpsyskonen bor i Dianas vardagsrum, resterande del av hennes hus ockuperas av en kanin i vardera rum. Kaninerna är illasinnade och skulle kunna bita ihjäl de små liven. Jag har blivit mammig vid det här laget och blir orolig över alla som springer inne hos Diana och skulle kunna trampa ihäl dem. Det är alltid minst fem grannbarn som är där när man är på besök.

Jag har svårt att hålla mig till vi får ta hem henne! Nu ska vi dra iväg med bilen som vi kanske är stolta ägare till snart. Det är purisima (Maria bebådelsedagen) som firas stort i Léon. Sen blir det stranden och lite surf på lördag. Vi har inte köpt bilen än men är riktigt sugna. Vi hyr den i helgen för att känna efter. Vägarna till Léon är de sämsta man kan tänka sig så klarar bilen av det så köper vi den... Tänka sig, det blir första gången jag är bilägare. Brukar bry mig zero om bilar men den här är grymt snygg ändå. Måste packa!

Om ni vill se fler foton kan ni gå in på: http://flickr.com/photos/figur8