Dream Island

En otroligt lyckad roadtrip! På fredagseftermiddagen packade vi in oss i Ford Falconen - Petter, Okar, Andreas, Krille och jag - och styrde söderut mot Austinmer strax ovanför Wollangong. En trevlig liten Aussie vid namn Scott tog emot oss i sitt charmiga hus, fyllt med konstverk, cyklar, lådbilar och surfbrädor... Kvällen förflöt med öl, gitarr, politik och filmen Litmus...

På morgonen surfade vi Headlands... som väl var... lite sådär! Men Scott tubade och Petter påstod att när vi andra var och fixade kaffe och han låg i var det sjukt bra... när vi kom en kvart senare hade det blivit sämre! Jaja, han kan säga vad han vill, vi skulle få vårat lystmäte mättat snart i alla fall.

Det som pajjade surfet på Headlands var en ganska stark Nordvind. Swellet kom från syd och som tur är finns det ett par mil söder om Wollangong ett ställe som fungerar perfekt på sådana förhållanden. The Farm... en skyddad vik som vätter åt söder. En otroligt vacker plats dessutom... vågorna var kring huvudhöga och offshore vinden bidrog till att göra dem extremt tubiga. En riktigt stabil session med många sköna vågor för alla... hur kul som helst... jag skar upp smalbenet lite grann på en fena när jag var sen på en brant rackare och "lip launchades" men det gjorde inte så ont... The Farm, surf när den är som bäst... trodde jag.

Scott drog tillbaka till Austinmer och vi andra fortsatte ner till Ulladulla. I Ulladulla bor regerande världsmästaren i snowboard-puckel Anders Auer med sin fru Pia och charmtrolls-döttrarna Felicia och Saskia. Gästvänlighet och en massa madrasser har dom och på kvällen tittade vi på dagens skörd av filmat surf material - en besvikelse som vanligt, man vill ju alltid surfa och aldrig filma, och då får man ju inte heller så mycket bra på bandet - och på en jävligt grym skidfilm från 89 som Anders var med i... En del öl han rinna ner också men vi ställde klockorna på 05.30 och sov djupt och förväntansfullt...

...Skriver mer sen, ska surfa i Manly nu...

GREEN ISLAND skulle jag skriva om ja... tog några dagar att smälta det först bara... I vår surfguide står det: "Long walled Left jacks up on the reef at SW end of the island ... Eerie (läskig), pretty spot ...". I en annan surfguide står det en del grejjer under "Rumours about Green Island" bland annat att den 300 meter långa utpaddlingen till ön går över ett djup som är en "Shark Pit"... Men Green Island var bara en ljuv dröm... i soluppgången knatar vi längs stranden... paddlar över en liten flod, går vidare i den daggvåta sanden och kisar i det röda skenet mot den gröna ön... vi paddlar ut, det är ganska långt... men havet är stilla och med lugna paddeltag har man snart tagit sig ut till revet! En man i 45års åldern med mustach, Starke Adolf dräkt och tillhörande single-fin säger till mig när jag just satt mig i Line Up. "Pretty place this, except for all the sharks! Had one come in here just the other day". Jag bestämmer mig för att han bara vill skrämmas lite så att vi kanske sticker in och minskar "crowden" som förutom oss består av ett dussin longboardare...

Nu kommer första "settet" och en bit över huvudhög vänster vallar upp sig... glasig och vacker, brant men snäll, och lång, lång, lång... den håller upp i evigheter... solskenet glittrar nu i guld... höjdkänsla... vattnet är klart och du ser tydligt revet under dig... Green Island har blivit Dream Island och några timmar senare paddlar ett gäng leende svenskar tillbaka mot stranden... Helt slut i armar och ryggar (och kanske till och med ben) och med rivande hungriga magar men fullproppade med i huvudet av minnen; vågor och åk och syner...